Sopsorteringstips!

Sopsortering ser lite olika ut i olika kommuner, men alla har väl gemensamt att någon slags sortering görs. I min kommun sorterar vi organiskt, tidningar, färgat/ofärgade glasförpackningar, plast-, metall- och plastförpackningar, deponi och brännbart. Jag har ett superbra trick för att enkelt sortera utan att det blir en massa extraarbete.

Jag har plastkassar i sopskåpet under vasken, som jag sorterar i redan hemma. En till varje kategori av sopor. När en är full tar jag med den och slänger i rätt kärl i soprummet. Inget plockande och sorterande i själva rummet.

Plastkassar är dessutom jätteenkla att torka av inuti om det t.ex. hamnar lite matrester i dem. Till det organiska får vi papperspåsar av kommunen och till brännbart använder jag oftast köpta plastpåsar. Sådana man köper mat i innehåller mer plast än sådana man köper på rulle, och är alltså mer miljövänliga. Det finns förvisso en del mer miljövänliga alternativ, men dem jag sett har varit inhumant mycket dyrare än tunna plastpåsar.

Såhär organiserat är mitt sopskåp. 

Handla lokalproducerat

Jag tycker att det är ganska knivigt att kortfattat beskriva ett vettigt miljötänk kring konsumtion. Lokalproducerat är ju ett ord som man ofta hör, men fungerar det alltid? Ja, om man vill. Jag ser tre huvudsakliga problem dock. 

Det första är att allt man vill äta kanske inte finns lokalt. Man kan så klart begränsa sig till att enbart förtära det som finns att köpa i (i mitt fall) Skåne, men kanske blir måltiderna lite torftiga då, särskilt under vintern?

Det andra är: vad är egentligen lokalt? Ska det vara max två mil från min bostad? I mitt län? I hela Sverige (jag som bor i Skåne får ju i så fall äta norrländsk mat som har rest lika långt som mat från Italien skulle ha gjort). 

Och tre: om det lokalproducerade jag äter är behandlat med gifter för att motverka skadedjur och ogräs, då är det ju gifter som spridits ut i mitt närområde. Närodlat = närgiftat.

För mig är det hela tiden någon slags balans som ska uppnås. Ibland väljer jag att inte köpa en viss produkt för att den inte finns som varken lokalproducerad eller ekologisk, eller där transporten varit lång trots att den är ekologisk.

Det jag nu vill komma till är att det finns många positiva effekter med att handla lokalproducerat. Det främjar näringslivet i området och därmed också arbetstillfällen och ekonomin. Transporterna är korta och landskapet kring mig speglas av min konsumtion. Alltså: om jag enbart äter importerad mat så kommer min omgivning att vara enbart granskog för det är det enda som lönar sig. Om jag köper lokalodlade jordgubbar, potatisar och oljor så får jag jordgubbs-, potatis och rapsfält. 

Varje gång man handlar så utövar man som konsument makt. Det kan tyckas vara en liten del i världens miljöarbete, men det spelar roll. Det kan vara värt att lägga en extra stund på att fundera igenom sina inköpsvanor när man handlar. 

I helgen var jag på en liten utflykt för att huvudsakligen titta på tranor, men på vägen blev det stopp i två gårdbutiker. Den ena är Aminas Chokladstudio i Rinkaby, där jag handlade müsli, chokladskorpor och chokladbitar. På Rathckegården utanför Åhus handlade jag sylt från gården och (ekologisk) olja från Österlen. Nu har jag stöttat det lokala näringslivet och får som tack för detta tugga i mig tidernas godaste choklad. Jag rekommenderar besök på båda för den som har vägarna förbi. 

Recension: Ecoleaf toalettrengöring

Jag provade Änglamarks ekologiska toalettrengöring, som är parfymfri, men kom snabbt underfund med att jag vill ha toalettrengöring som luktar rent. Jag beställde således Ecoleafs toarengöring. Den är biologiskt nedbrytbar och baserade på plantextrakt, och inte testad på djur.

Den rengör utan anmärkning, däremot luktar den inte så mycket som jag hoppats. När man skrubbat av med toaborsten och spolat så försvinner doften i princip helt. Den är dessutom väldigt odryg. Jag kommer nog att prova någon annan ekologisk när den här är slut.

Recension: Lilly's Eco Clean sköljmedel med apelsinblom och kamomill

När jag beställde grejer från jordklok så tvekade jag länge på sköljmedlet. Jag köpte samtidigt tvättnötter som ju inte ska behöva sköljmedel. Däremot gillar jag en doft av nytvättat som nötterna inte kan ge. Därför klickade jag hem en sådan här.

Apelsinblom är min favoritdoft i hela världen, men jag lyckas aldrig hitta någon annat än faktiskt apelsinblommor som luktar helt rätt. Inte heller här. Den luktar gott, men inte apelsinblommor.

Sköljmedlet i sig är det inget fel på alls, tvätten blir hysteriskt mjuk. Dock luktar det inte så himla mycket, på gott och ont. Jag vill ha en svag doft av nytvättat, utan att det blir så påträngande som konventionella sköljmedel brukar vara. Det här doftar lite grann, men nästan för lite. Jag använder å andra sidan väldigt lite sköljmedel, bara en tesked eller så. 

Den är i alla fall dryg och fungerar bra ihop med tvättnötterna. Jag rekommenderar verkligen den, särskilt till den som vill ha svagt doftande sköljmedel.

Recension: All Purpose Natural Cleaner, Greenfrog

För några veckor sedan plockade jag ihop en samling städgrejer från jordklok.se. Nu har jag hunnit använde de flesta flera gånger och tänkte skriva lite om vad jag tycker om dem.

En av mina favoriter är den här, ett helt vanligt sprayrengöringsmedel. Den är baserad på tvättnötter och är inte testat på djur och helt biologiskt nedbrytbart, utan "otäcka" (Jordkloks ord) kemikalier.

Jag använder den på de flesta ytor både i kök och badrum. Fungerar ypperligt på plastmatta och parkett när katten lämnat en hårboll. Jag har dessutom putsat fönster med den.

Den luktar ganska mycket, men inte sådär fränt som många konventionella rengöringsmedel gör. Den lämnar en god nystädad doft, utan att det blir för mycket. 

Jag tycker dessutom att den har ett bra pris (särskilt nu när den är nedsatt) och är dryg.

Fönsterputs

Jag kan villigt erkänna att jag inte putsar fönstren i onödan. När det ser ut som att någon gnuggat in dem i mjölkbaserad lervälling så börjar jag överväga att göra det. Det är nog inte egentligen för att det är tråkigt, utan snarare för att det aldrig blir riktigt bra.

Förrän nu.

Jag provade först med ekologiskt sprayrengöringsmedel från jordklok och en microfibertrasa. Då flyttade skiten på sig till en mer utdragen form än tidigare. Jag provade med såpvatten. Jag provade med torr microfibertrasa. Jag provade ättika.

Sen googlade jag.

Såhär enkelt är det: Ta valfritt rengöringsmedel. Om vintern skulle jag rekommendera något med en skvätt ättika så att det inte fryser om du är utomhus. Jag använde mitt sprayrengöringsmedel, men såpvatten funkade lika bra. Sen putsa med tidningspapper. Det är ett gammalt beprövat husmorstips, och det fungerar. Jag har aldrig haft så rena fönster förut.

Sen är det dags att hitta en terapigrupp för att hantera känslan som infann sig när jag vaknade en morgon en vecka efter fönsterputsen och såg att en fågel lyckats placera en bajs mitt på köksfönstret.

Deodorant

Deo är bland det viktigaste jag äger. En bra deo är liksom a och o för att ta sig igenom vilken dag som helst. Om jag känner mig ofräsch under armarna så blir jag obekväm och kan inte tänka på nånting annat, och känner att jag luktar på cirka 100 meters radie runt mig. 

Jag svettas ganska mycket just under armhålorna (men nästan inte alls på andra ställen, det är väldigt olika på olika personer).

Innan har jag kört med Rexona, som håller dela dagen (med få undantag), men som ju innehåller aluminium. Det är väl inte helt allmänt vedertaget att det är så, men mycket tyder på att aluminium är cancerframkallande. Just för kvinnor med bröst är det då inte så bra att smeta på det dagligen eftersom det ökar risken för bröstcancer.

Jag väljer att ta det säkra före det osäkra och satsar på deo utan aluminium. Först tänkte jag köpa en utan detta, helt enkelt, men sprang på ett recept på hemmagjord deo. Tänkte att det vore kul att prova, så jag lagade mig en burk.

Receptet är som följer:

1 msk bikarbonat (som gör att det inte luktar)

1 msk kokosolja (som binder ihop och gör huden mjuk)

1 msk majsstärkelse (som suger upp svetten)

Jag smälte kokosoljan i en såssked i silver över ett värmeljus, hur smidigt som helst. Sen bara blanda ihop allt och hälla i en burk. 

Majsstärkelse hade jag inte hemma, men det hittade jag på konsum bland mjöl och dylikt. Jag provgjorde lite grann (så himla enkelt att göra valfri mängd eftersom det är lika delar av allt) och provade. Det funkar! Jag får lite majsstärkelse i bh:n, vilket kändes konstigt i början, men nu borstar jag bara bort det (eller duschar, så klart) på kvällen. 

Hemligheten är nog att komma på hur mycket som behövs, men hittills har min hemmagjorda deo svikit mig ungefär lika ofta som min gamla Rexona gjorde, dvs inte särskilt ofta. Nu har jag ju inte upplevt högsommarvärme med den här deon än, men jag inväntar spänt att se hur det går.

Vad hände sen?

Jag är fortfarande på den gröna stigen, men tiden att skriva om det är knapp.

Sedan senast har jag bytt schampo och balsam till äppelcidervinäger. Jag fick tipset att använda bikarbonat som schampo och äppelcidervinäger som balsam, men i någon slags övergång från mitt gamla schampo och balsam blev det endast vinägern. Det fungerar alldeles utmärkt. I några veckor kändes håret lite fettigt precis när det var nyduschat, som försvann efter en dag. Nu är det jättefint och håller dessutom mycket längre än vad en hårtvätt gjorde med schampo och balsam innan, minst en vecka.

Jag har dessutom alltid varit håröm och haft svårt att ha långt hår eftersom det gör så ont att borsta ut, men nu är det mycket lättare att borsta ut.

Gör så här:
Blanda vinäger och vatten i en liten flaska. Blöt håret som vanligt i duschen och massera sedan in vinägern, både i hårbottnen och i längderna. Låt sitta i någon minut och skölj sedan ur.

Jag köpte Kung Markattas ofiltrerade äppelcidervinäger, den smakar alldeles för mycket vinäger för min smak, men funkar bra i håret. Billig var den också, och ekologisk dessutom!