Deodorant

Deo är bland det viktigaste jag äger. En bra deo är liksom a och o för att ta sig igenom vilken dag som helst. Om jag känner mig ofräsch under armarna så blir jag obekväm och kan inte tänka på nånting annat, och känner att jag luktar på cirka 100 meters radie runt mig. 

Jag svettas ganska mycket just under armhålorna (men nästan inte alls på andra ställen, det är väldigt olika på olika personer).

Innan har jag kört med Rexona, som håller dela dagen (med få undantag), men som ju innehåller aluminium. Det är väl inte helt allmänt vedertaget att det är så, men mycket tyder på att aluminium är cancerframkallande. Just för kvinnor med bröst är det då inte så bra att smeta på det dagligen eftersom det ökar risken för bröstcancer.

Jag väljer att ta det säkra före det osäkra och satsar på deo utan aluminium. Först tänkte jag köpa en utan detta, helt enkelt, men sprang på ett recept på hemmagjord deo. Tänkte att det vore kul att prova, så jag lagade mig en burk.

Receptet är som följer:

1 msk bikarbonat (som gör att det inte luktar)

1 msk kokosolja (som binder ihop och gör huden mjuk)

1 msk majsstärkelse (som suger upp svetten)

Jag smälte kokosoljan i en såssked i silver över ett värmeljus, hur smidigt som helst. Sen bara blanda ihop allt och hälla i en burk. 

Majsstärkelse hade jag inte hemma, men det hittade jag på konsum bland mjöl och dylikt. Jag provgjorde lite grann (så himla enkelt att göra valfri mängd eftersom det är lika delar av allt) och provade. Det funkar! Jag får lite majsstärkelse i bh:n, vilket kändes konstigt i början, men nu borstar jag bara bort det (eller duschar, så klart) på kvällen. 

Hemligheten är nog att komma på hur mycket som behövs, men hittills har min hemmagjorda deo svikit mig ungefär lika ofta som min gamla Rexona gjorde, dvs inte särskilt ofta. Nu har jag ju inte upplevt högsommarvärme med den här deon än, men jag inväntar spänt att se hur det går.