Jag trivs bäst i öppna landskap

Det finns väldigt lite skog i Sverige. Nähä, tänker du då. Det växer massa granar överallt. Problemet är att granarna inte är skog, de är granplanteringar. Skillnaden är ekologisk - den miljö som granarna skapar är inte bra för djur eller andra växer (sånär som på någon mossa). Den biologiska mångfalden är således hotad av granplanteringarna som breder ut sig.

Varför gör de det då? Jo, för det är lättare att tjäna pengar på att odla gran än att odla t.ex. spannmål. Svenska bönder har väldigt svårt att konkurrera med importerat spannmål och kött och många väljer således att plantera barrträd på bördiga åkerjordar.

För någon vecka sen promenerade jag en bit längs med skåneleden. Jag kom in i ett parti med enbart planterad granskog och det var helt tyst. Knäpptyst. Inte ett jäkla ljud. I mitten av maj! Var är alla vårfåglar som vrålar halsen av sig överallt? Inte där i alla fall för i en granskog kan de inte leva. Kom till en liten öppning i skogen där det växte lite björkar. Där hördes några fåglar, men sen tystnade det igen.

Biologisk mångfald är ett svårt begrepp, för är det verkligen så att vi behöver alla arter? Kan vi inte bara spara de viktigaste och låta resten klara sig själva? Jag skulle kunna skriva ett antal sidor till om det, men jag lämnar er med ett boktips:

Bevara arter - till vilket pris? - Birgitta Johansson (red)
En antologi med alla möjliga infallsvinklar - från biologi till ekonomi. Lättläst och billig (under 50 spänn för massa nya perspektiv!). Jag kom över den när jag hade den som kurslitteratur och den är absolut läsvärd. Finns på bibliotek också.

Body lotion

Som body lotion har jag börjat använda olja i duschen. Jag masserar helt enkelt in den i huden i början av duschen och så försvinner lagom mycket i själva duschen. Om man tycker att för mycket är kvar när duschen är slut kan man naturligtvis torka av med en fuktig handduk.

Jag provade först min vanliga matolja av rapstyp som fungerade utmärkt. Det kändes dock konstigt att ta med flaskan in i duschen så jag köpte en egen rapsolja till duschen (krav-märkt från Zeta). Zeta är ett familjeägt företag som jag stödjer hellre än de flesta oljeproducenter.

Visst, rapsolja luktar inte supergott, men doften stannar inte på huden. Vill man lukta smarrigt kan jag rekommendera kokosolja.

Förläng din sallad!

Ett riktigt snabbistips: Om du köper sallad av bukettypen (roman, cosmopolitan etc) så släng inte "stubben". Sätt den i lite vatten istället så växer det upp mer sallad. Jag har små gratängformar som passar perfekt. Glöm dock inte att byta vatten varje dag!

Märkesvaror

Nu är jag inne på djupt vatten. Det här inlägget är inte så mycket fakta som en känsla. 

I Sverige finns fyra stora matvarubutiker: Coop, Ica, Willys och Hemköp (Lidl, Netto etc räknas inte för jag skulle inte drömma om att sätta min fot i någon av dem). Samtliga har varor av sina egna märken. Var dessa produkter kommer ifrån har jag ingen aning om, men något säger mig att producenten inte får särskilt mycket betalt för sin vara, eftersom dessa är de billigaste alternativen. 

Jag köper bara butikens egna varor i undantagsfall. T.ex. så har ju Coop sitt Änglamark med ekologiska varor som jag gillar. Dock skulle jag aldrig drömma om att köpa Coops mjölk istället för Skånemejeriers, Icas olivolja istället för Zetas eller Garants tepåsar istället för vad som helst som är riktigt te (köper det mesta på tehuset Java när jag är i Lund). 

Det pratas mycket om att vara en medveten konsument, men hur mycket kan man kräva av en som konsument? Hur svårt ska det vara att handla egentligen? Hur lång tid per vara ska man avsätta för att hinna läsa alla minitexter om ingredienser och ursprungsland? Måste man ha koll på skillnaden mellan en ekologisk vara och dess icke-ekologiska dito? Är det alltid bättre med ekologiskt än inte ekologiskt? 

Jag kan inte svara på dessa frågor, men efter hand tänkte jag skriva en del om detta som ofta kallas konsumentmakt. Mitt inledande råd är att inte köpa affärens egna varor. Ju billigare vara du kommer över desto mindre har producenten fått för sitt besvär. 

Det här med brunbrända ben...

... när man springer i slowmotion över en sommargrön äng. Då måste benen vara rakade. Eller ja, det måste de inte vara. Rent politiskt vill jag inte raka benen, men jag trivs bra med rakade. Problemet är dock att jag lätt får röda prickar och inväxta hårstrån. Jag har provat massa metoder, men inte med mitt nya ekotänk (eftersom jag bara rakar benen under sommaren).

Nu har jag i alla fall rakat benen för första gången i år och det gick bra. Jag gjorde likadant som när jag tvättar ansiktet, ungefär. Först blötte jag benen och skrubbade dem med rapsolja med en frottéhandduk. Sen rakade jag med skum som vanligt (sommarprojekt: hitta ekoskum). Två gånger fick jag raka, eftersom håren växt till sig i nästan tio månader och var i storleksordningen timmer. 

Sen masserade jag in en matsked honung på benen och lät sen sitta i cirka en minut. Den sköljde jag sedan av och torkade benen. Det har gått några timmar nu och än så länge sticker det inte alls. Får återkomma med hur det går allt eftersom sommaren fortgår.

Tomatodlaren

Japp, I love me some tomatoes. Tidigare år har jag köpt tomater och sparat frön, men det är ingen bra metod. Fröerna är helt enkelt inte redo att bli plantor eftersom de skördats omogna. Istället investerade jag i köpta fröer i år, och det har jag inte ångrat. 

Jag valde busktomater eftersom jag varje år brukar förlora minst en planta för att den vid något tillfälle knäcks i vinden. För att ytterligare motverka det brukar jag plantera plantorna ganska lågt i krukan och när de sen blir lite högre och rangliga häller jag på mer jord. De kommer att skjuta ut fler rötter i den nya jorden och stå mer stabilt. Tomaterna får dessutom lite extra gödning från den nya fina jorden. 

Jag bor på balkong och vet inte riktigt hur många bin och humlor som tar sig hit, så jag brukar hjälpa mina tomater med pollineringen genom att peta lite på blommorna när de ser ut som på bilden. Jag vet inte om det behövs, men tomater blir det i alla fall. 

Honung

För ett par år sedan var jag på studiebesök på en bigård. Det är alltså en ideell förening för biodlare som tillsammans har en liten plätt i utkanten av ett samhälle där medlemmarna kan ha sina bikupor. Efter det studiebesöket har jag bara använt lokalproducerad honung. Här är varför:

1. Bin utför en av de viktigaste ekosystemtjänsterna för oss människor: de pollinerar växter som vi vill äta. Utan bin blir det inga frukter, bara blommor. Utan bin kan vi inte leva eftersom vi inte an suga upp näring ur jorden så som växter kan. Därför är det viktigt att man köper honung från bin som pollinerat sina hemtrakter - där jag vill att det ska växa och leva. Guiden på bigården sa att honungen ska vara producerad inom en fyra mils-radie från där man bor. Det står på etiketten var honungen kommer ifrån om det är svensk honung. Står det inte - köp den inte. 

2. Honungen innehåller massa nyttigheter som försvinner vid upphettning. Utländsk honung värms ofta upp och då försvinner en del göttigheter. Svensk honung värms inte upp och alla nyttigheter finns alltså kvar. Det här är bra att komma ihåg även när man har honung i sitt te. Ha i honungen när teet svalnat lite, annars försvinner en del av de bra sakerna. 

3. Som med det mesta finns det skillnader i kvalitet. Jag har aldrig gillat smaken av honung men sen jag började med lokalproducerad gör jag det. 

Honung ska förvaras i rumstemperatur, jag har min i ett köksskåp. Jag har dessutom en liten fyrkant av smörgåspapper under för att den inte ska kleta av sig på hyllan. 

Var försiktig så att du inte får vatten i honungsburken, det kan få honungen att jäsa. Det har aldrig hänt mig, men uppenbarligen får det honungen att svälla och lukta illa, så man missar det inte i alla fall. Jag brukar aldrig ta en sked direkt från disken när jag ska sleva upp honung.

Såhär ska bra honung se ut:

Sigg-flaska

Nu har jag beställt en Sigg-flaska i aluminium som ska ersätta den vattenflaska i plast jag alltid (och jag menar ALLTID) bär med mej. Min förhoppning är att den ska väga lite och dessutom hålla vattnet kallare än vad en plastflaska gör. Jag vet att den inte är en termos, men plast gör ju vatten ljummet på nolltid när det är sommar. Oh well, uppföljning kommer när den kommit och jag hunnit prova den.

Eftersom plastflaskor blir äckliga efter ett tag brukar jag köpa ny med jämna mellanrum. Nu är det slut på det. Det här är alltså bra för såväl miljön som slipper plastavfall, min plånbok och min kropp som slipper plastgifterna jag får i mig från min plastflaska i dagsläget. Tjoho!

Som en liten bonus beställde jag dessutom en Aquatina, en 500 ml stor flaska som man kan fälla ihop. Den tänkte jag ha med i fickan när jag ska ut och promenera när det är riktigt varmt. Hoppas att den är precis så smidig som jag föreställer mig.

Ansiktsrengöring

En av de avgörande faktorerna när jag övergick från att använda konventionella produkter till ekoalternativ var det faktum att inga produkter var särskilt bra till mitt ansikte. Rengöringsmedel sved i ögonen och smakade äckligt och jag hann bli torr i ansiktet mellan rengöringen och applicerandet av ansiktskräm trots att de skedde direkt efter varandra.

Därför började jag googla. Flera dyra alternativ dök upp, med säkerligen bra produkter som kan beställas från nätet. Och så dök det upp en hel del alternativ som var mer för-bra-för-att-vara-sanna. Ett av dem var att rengöra ansiktet med olja. Helt vanlig olja, samma som när man lagar mat. Kemin är enkel - ansiktets orenheter består till stor del av olja. När man masserar på olja i ansiktet så binds liksom molekylerna samman och när man tvättar bort oljan så försvinner även orenheterna. 

Jag provade med min rapsolja som jag hade i köket. Helt vanlig från Zeta. Funkade perfekt. Det bästa är den inbyggda fuktighetskrämen. För några veckor sedan hittade jag ett blogginlägg om att rengöra ansiktet med honung. Detta skulle vara bra för att honung är bakteriedödande. Jag ställer mig allmänt lite tveksam till mirakelkurer men tänkte what-the-hell och provade. Än så länge är jag nöjd, så jag fortsätter nog ett tag. 

Här är i alla fall instruktioner för den som vill prova. Eftersom man kan prova med olja man har hemma så är det ingen stor investering i en produkt som man kanske inte kommer att gilla. 

Ansiktsrengöring med bara olja

1. Fukta ansiktet med vatten. 

2. Häll ut en knapp tesked olja i handen och massera in överallt i ansiktet (viktigt att massera in ÖVERALLT annars får man torra partier där man missat). 

3. Torka bort med en tvättlapp (jag använder små frottéhanddukar).

Ansiktsrengöring med honung och olja

1. Fukta ansiktet med vatten. 

2. Ta en matsked honung (lokalproducerad - separat inlägg om det kommer strax!) och massera in i ansiktet.

3. Skölj av med ljummet vatten.

4. Häll ut en knapp tesked olja i handen och massera in överallt i ansiktet (viktigt att massera in ÖVERALLT annars får man torra partier där man missat). 

5. Torka bort med en tvättlapp (jag använder små frottéhanddukar).

Klart. Ingen extra fuktighetskräm behövs i någon av dem.

Sedan jag började med detta har jag investerat i en burk kokosolja (Kung Markattas fanns på mitt lokala Coop Konsum). Smakar och luktar gott och funkar utmärkt. Jag har dessutom en liten flaska med ricinolja (från apoteket) som jag använder 2-3 gånger i veckan för lite extra rengöring. Ungefär som jag tidigare använde peeling. 

Vilken olja som helst borde funka: oliv, avokado, sesam, solros etc. Det handlar mest om vad man själv har för oljepreferenser.

Minimalism

Nä, inte svartvit inredning med borstat stål. Den stilen är verkligen inte jag. Jag gillar färg och mys. Däremot gillar jag tanken på att inte ha en massa prylar - det är vad jag menar med minimalism. Om det kan man läsa massor hos It's easy being green (på svenska). 

När jag flyttade hemifrån hade jag massa grejer, men på de sju år som gått sedan dess har jag sorterat bort säkert mer än hälften av mitt bohag. Det är befriande varje gång jag kan slänga/skänka grejer som jag inte behöver. Trots att jag försöker hålla mängden ägodelar på en låg nivå så kan jag ofta hitta ännu mer jag inte behöver - det är väl konstigt?

För bara några veckor sedan sorterade jag ut fem pappkassar med allt ifrån kläder till böcker och porslin. Det mesta åker till Erikshjälpen här i byn, resten direkt i deponisoporna eller till sopstationen. 

Efter hand som saker går sönder försöker jag dessutom ersätta saker med mer hållbara alternativ. T.ex kommer mina ganska slitna köksredskap i form av slevar och stekspadar att gå hädan ganska snart och ska då ersättas av trä- och metallredskap. Uppvärmd plast ger ifrån sig mycket gifter och det vill jag inte ha i min mat.

En ny början

Jaha, hur gick det här till? Senast igår tänkte jag att jag ska sluta blogga och idag startade jag en ny. Men det är kanske så att man växer ur sina gamla bloggar och vill byta riktning på skrivandet. Då kan det vara bra att börja om på en ny adress utan gamla inlägg bakom en. 

Här tänkte jag i alla fall samla inlägg om att leva grönt utan kemikalier och gifter, om att vara en medveten konsument samt lite tips och tricks för hemmet och vardagen som funkar med den livsstilen.

Inläggen kommer nog lite stötvis eftersom jag balanserar tidernas bästa utbildning med extrajobb och någon slags fritid.  

/Olivia