Grönt tips: bakplåtspapper

Skippa bakplåtspapper och kör på en bakmatta i silikon istället. Det finns massor av olika, och jag körde på IKEA:s av ekonomiska skäl. Deras MÖNSTRAD ugns-/bakmatta kostar 49 (kolla här) och om den är bättre, sämre eller lika bra/dålig som denna för 195 kronor från Rum21 kan jag inte uttala mig om (kolla här).

IKEA:s ger intryck av att vara full av färg som kanske är farligt, men å andra sidan är även den gråa från Rum21 färgad med något, så för mig var beslutet ändå enkelt när jag stod inne på IKEA och fingrade på den väldigt rosa.

Kan dessutom intyga att den är jättebra.

Ett tips kan dock vara att inte försöka diska den tills den är "ren". Silikon har en lite glättig yta, det är därför saker inte fastnar på den. Man kan tro att det är en fettbeläggning som kan diskas bort, men det är det alltså inte. Så diska lugnt i varmt vatten med inget eller väldigt lite diskmedel.

Ansiktsrengöring med olja

Jag har tidigare skrivit att jag använder olja (och ibland honung) för att rengöra ansiktet. Jag har gjort det i över ett år nu och det funkar jättebra. Min hud blir inte lika torr mellan rengöringarna, jag får mycket färre finnar och det är väldigt mycket billigare än att köpa konventionella hudrengöringsprodukter.

Oljan fungerar ju som både rengöring och återfuktning, så det behövs ingen extra ansiktskräm efter rengöringen, vilket jag gillar. Att stå och fixa med sånt här är inte min grej, det ska helst gå fort.

Den olja jag använt nu, efter att ha provat lite olika, är rapsolja. Ekologisk så klart. Jag är den första att erkänna att den inte luktar jättegott, men jag gillar konsistensen och tycker att den är precis lagom fet till min hud. Kokosoljan luktar mycket godare men min hud blir torr ganska snabbt efteråt.

Oljan har jag hällt över från en glasflaska till en plastflaska efter att jag råkade ut för en olycka med en tappad glasflaska i duschen en gång, vilket också gör att det är enkelt att använda.

När jag använder oljan så blöter jag ner ansiktet med varmt vatten och masserar in oljan. Jag torkar sen bort den med en fuktig handduk (såna där små, jättepraktiskt) men jag torkar väldigt lite. Jag tycker att huden blir för torr om jag torkar bort allt, och för fet om jag inte torkar alls. Det tog ett par gånger att få in rätta knycken.

Grönare julstädning

Mitt i julstädningen kan man försöka stanna upp och fundera på vilka kemikalier man drar in i sitt hem, samtidigt som man förfäras över ord som giftskandal på löpsedlarna. Nej, självklart ska inte barnens leksaker innehålla plastiga gifter, men då gäller det att inse vad man själv drar in i sitt hem.

För mig finns det två vägar att gå vad gäller grönare och mer hälsosam städning - husmorstips och ekologiska städartiklar.

I den första kategorin finns gamla godingar som ättika, citronsyra, bikarbonat och bakpulver. Samtliga är bra och just ättika går åt en hel del hos mig eftersom jag bor i kalkrika trakter.

I den senare kategorin ingår i princip allt som kan köpas som har en miljömedveten inriktning. Coop Änglamark har en sådan vad gäller städartiklar. Dessa ogillar jag eftersom de är parfymfria - jag vill att det ska lukta rent när jag städar (det huvudsakliga argumentet mot att använda enbart de i den första kategorin).

Jag beställer mina städartiklar på internet, på http://www.jordklok.se. Nu har jag provat några olika och hittat ett favoritmärke, som jag tänkte dela med mig av: Ecover. Jag har provat flera olika medel som alla är väldigt bra och luktar friskt och rent.

En del av Ecovers utbud.

Det som generellt gör mig skeptisk till ekologiska städprodukter är att de ju innehåller kemikalier dem med, fast ekologiskt framställda. Jag är inte tillräckligt insatt i kemi och miljöpåverkan för att kunna avgöra om det är elaka eller snälla kemikalier, så jag säger inte att ekologiska kemikalier kommer rädda mänskligheten. Men det jag kan säga är att det känns mycket bättre, både för samvetet och kroppen. Jag har aldrig gillar vanliga städprodukters doft, den har alltid varit för stark för mig och hela dess intryck har varit för mycket, helt enkelt. Jag gillar dessa som känns mer skonsamma.

Livets vatten...

... borde rimligen vara vatten. I Sverige har vi bland de renaste och godaste dricksvattnet som finns - helt gratis i kranen. Ändå köpet var och varannan person kolsyrat vatten, smaksatt vatten och läsk. Det händer väl för all del att jag också gör det, men i sådana fall är det av särskilda skäl - att jag är törstig och inte har med mig vatten eller för att jag vill fira med något bubbligt (smaksatt vatten med mango då, till exempel). 

Nu när någon slags sommar har nått Skåne har läskhyllan i den lokala mataffären praktiskt taget länsats. Alla köper på sig något gott att dricka. Det har jag med gjort, men jag körde på den här varianten:

Mitt lokala Coop hade physalis på extrapris i förra veckan och vindruvor den här veckan. En ekologisk citron på det, och sedan vatten direkt från kranen. Fruktigt, läskande och billigt som tusan. 

Sommarlov

Efter en hektisk vårtermin har jag nu inlett mitt korta sommarlov. Ska försöka fylla på lite här i bloggen då. Tills dess tipsar jag om lite andra bloggar på samma tema (minimalism och grönt) som jag gillar:

Ekoenkelt - (http://ekoenkelt.se) En av mina främsta inspirationskällor när jag själv gick från trevande grön till aktivt ekogrön för ett drygt år sedan. Jag gillar särskilt serien "Trött på prylar" som handlar om att sortera ut onödiga saker ur sitt liv.

Snålcoachen - (http://spardiet.blogspot.se) Har jag nyligen börjat läsa. Det här med pengar är ju lite tabu att prata om, men faktum är att det (i alla fall för mig) är en stor sporre att välja att spara när jag ser svart på vitt att andra lägger undan en viss summa. 

En smaksak - (http://ensmaksak.com) En matblogg som jag hittade väldigt nyligen när jag googlade efter recept utan vetemjöl. Här finns en blandning mellan både nyttigt och mindre nyttigt, blandat med recensioner av godis och diverse mat. Jag är dålig på att improvisera bakning och rädd för att köpa ny mat som jag inte testat (och godkänt) innan, så jag uppskattar såväl recept som recensionerna. 

Ärtskott!

De senaste veckorna har jag odlat och ätit ärtskott - en sån hit! Jag brukar tycka att ärtskott är ganska hårda och svårtuggade när man får dem på maten på restauranger och sådär, men hemmaodlade blir mjälla och fina. Det är dessutom väldigt nyttigt med sådana här gröna vitaminpaket.

Jag handlade helt enkelt gula ärtor, naturligtvis ekologiska. Paketet kostade ca 10 kronor, och bara en bråkdel ärtor gick åt. Jag hällde på jord i en kruka, hällde på ärtor så att de täckte hela jorden och vattnade. Jag satte en påse över för att det inte skulle torka ut, men det var på väg att börja mögla, så se till att ha ordentligt med hål i påsen och vattna inte alltför mycket.

Det tog bara någon dag innan det kom upp små skott, och sen bara exploderade det. Jag äter skott varje dag, men de tar aldrig slut.

Som en liten bonus kan man dessutom återanvända jorden när ärtorna så småningom kastas. Ärtväxter kan omvandla kväve från luften till kväve i jorden (med bakterier de har i sina rötter), så jorden i min kruka har mer näring i sig nu än vad den hade innan jag började odla mina ärtor. (Historiskt sett har ärtväxter odlats på åkrar för att gödsla jorden inför kommande års odling.)

Det går trögt...

... men det händer ändå lite i mina små växthus.

Tomat på G.

Sopsorteringstips!

Sopsortering ser lite olika ut i olika kommuner, men alla har väl gemensamt att någon slags sortering görs. I min kommun sorterar vi organiskt, tidningar, färgat/ofärgade glasförpackningar, plast-, metall- och plastförpackningar, deponi och brännbart. Jag har ett superbra trick för att enkelt sortera utan att det blir en massa extraarbete.

Jag har plastkassar i sopskåpet under vasken, som jag sorterar i redan hemma. En till varje kategori av sopor. När en är full tar jag med den och slänger i rätt kärl i soprummet. Inget plockande och sorterande i själva rummet.

Plastkassar är dessutom jätteenkla att torka av inuti om det t.ex. hamnar lite matrester i dem. Till det organiska får vi papperspåsar av kommunen och till brännbart använder jag oftast köpta plastpåsar. Sådana man köper mat i innehåller mer plast än sådana man köper på rulle, och är alltså mer miljövänliga. Det finns förvisso en del mer miljövänliga alternativ, men dem jag sett har varit inhumant mycket dyrare än tunna plastpåsar.

Såhär organiserat är mitt sopskåp. 

Handla lokalproducerat

Jag tycker att det är ganska knivigt att kortfattat beskriva ett vettigt miljötänk kring konsumtion. Lokalproducerat är ju ett ord som man ofta hör, men fungerar det alltid? Ja, om man vill. Jag ser tre huvudsakliga problem dock. 

Det första är att allt man vill äta kanske inte finns lokalt. Man kan så klart begränsa sig till att enbart förtära det som finns att köpa i (i mitt fall) Skåne, men kanske blir måltiderna lite torftiga då, särskilt under vintern?

Det andra är: vad är egentligen lokalt? Ska det vara max två mil från min bostad? I mitt län? I hela Sverige (jag som bor i Skåne får ju i så fall äta norrländsk mat som har rest lika långt som mat från Italien skulle ha gjort). 

Och tre: om det lokalproducerade jag äter är behandlat med gifter för att motverka skadedjur och ogräs, då är det ju gifter som spridits ut i mitt närområde. Närodlat = närgiftat.

För mig är det hela tiden någon slags balans som ska uppnås. Ibland väljer jag att inte köpa en viss produkt för att den inte finns som varken lokalproducerad eller ekologisk, eller där transporten varit lång trots att den är ekologisk.

Det jag nu vill komma till är att det finns många positiva effekter med att handla lokalproducerat. Det främjar näringslivet i området och därmed också arbetstillfällen och ekonomin. Transporterna är korta och landskapet kring mig speglas av min konsumtion. Alltså: om jag enbart äter importerad mat så kommer min omgivning att vara enbart granskog för det är det enda som lönar sig. Om jag köper lokalodlade jordgubbar, potatisar och oljor så får jag jordgubbs-, potatis och rapsfält. 

Varje gång man handlar så utövar man som konsument makt. Det kan tyckas vara en liten del i världens miljöarbete, men det spelar roll. Det kan vara värt att lägga en extra stund på att fundera igenom sina inköpsvanor när man handlar. 

I helgen var jag på en liten utflykt för att huvudsakligen titta på tranor, men på vägen blev det stopp i två gårdbutiker. Den ena är Aminas Chokladstudio i Rinkaby, där jag handlade müsli, chokladskorpor och chokladbitar. På Rathckegården utanför Åhus handlade jag sylt från gården och (ekologisk) olja från Österlen. Nu har jag stöttat det lokala näringslivet och får som tack för detta tugga i mig tidernas godaste choklad. Jag rekommenderar besök på båda för den som har vägarna förbi. 

Recension: Ecoleaf toalettrengöring

Jag provade Änglamarks ekologiska toalettrengöring, som är parfymfri, men kom snabbt underfund med att jag vill ha toalettrengöring som luktar rent. Jag beställde således Ecoleafs toarengöring. Den är biologiskt nedbrytbar och baserade på plantextrakt, och inte testad på djur.

Den rengör utan anmärkning, däremot luktar den inte så mycket som jag hoppats. När man skrubbat av med toaborsten och spolat så försvinner doften i princip helt. Den är dessutom väldigt odryg. Jag kommer nog att prova någon annan ekologisk när den här är slut.

Recension: Lilly's Eco Clean sköljmedel med apelsinblom och kamomill

När jag beställde grejer från jordklok så tvekade jag länge på sköljmedlet. Jag köpte samtidigt tvättnötter som ju inte ska behöva sköljmedel. Däremot gillar jag en doft av nytvättat som nötterna inte kan ge. Därför klickade jag hem en sådan här.

Apelsinblom är min favoritdoft i hela världen, men jag lyckas aldrig hitta någon annat än faktiskt apelsinblommor som luktar helt rätt. Inte heller här. Den luktar gott, men inte apelsinblommor.

Sköljmedlet i sig är det inget fel på alls, tvätten blir hysteriskt mjuk. Dock luktar det inte så himla mycket, på gott och ont. Jag vill ha en svag doft av nytvättat, utan att det blir så påträngande som konventionella sköljmedel brukar vara. Det här doftar lite grann, men nästan för lite. Jag använder å andra sidan väldigt lite sköljmedel, bara en tesked eller så. 

Den är i alla fall dryg och fungerar bra ihop med tvättnötterna. Jag rekommenderar verkligen den, särskilt till den som vill ha svagt doftande sköljmedel.

Recension: All Purpose Natural Cleaner, Greenfrog

För några veckor sedan plockade jag ihop en samling städgrejer från jordklok.se. Nu har jag hunnit använde de flesta flera gånger och tänkte skriva lite om vad jag tycker om dem.

En av mina favoriter är den här, ett helt vanligt sprayrengöringsmedel. Den är baserad på tvättnötter och är inte testat på djur och helt biologiskt nedbrytbart, utan "otäcka" (Jordkloks ord) kemikalier.

Jag använder den på de flesta ytor både i kök och badrum. Fungerar ypperligt på plastmatta och parkett när katten lämnat en hårboll. Jag har dessutom putsat fönster med den.

Den luktar ganska mycket, men inte sådär fränt som många konventionella rengöringsmedel gör. Den lämnar en god nystädad doft, utan att det blir för mycket. 

Jag tycker dessutom att den har ett bra pris (särskilt nu när den är nedsatt) och är dryg.

Fönsterputs

Jag kan villigt erkänna att jag inte putsar fönstren i onödan. När det ser ut som att någon gnuggat in dem i mjölkbaserad lervälling så börjar jag överväga att göra det. Det är nog inte egentligen för att det är tråkigt, utan snarare för att det aldrig blir riktigt bra.

Förrän nu.

Jag provade först med ekologiskt sprayrengöringsmedel från jordklok och en microfibertrasa. Då flyttade skiten på sig till en mer utdragen form än tidigare. Jag provade med såpvatten. Jag provade med torr microfibertrasa. Jag provade ättika.

Sen googlade jag.

Såhär enkelt är det: Ta valfritt rengöringsmedel. Om vintern skulle jag rekommendera något med en skvätt ättika så att det inte fryser om du är utomhus. Jag använde mitt sprayrengöringsmedel, men såpvatten funkade lika bra. Sen putsa med tidningspapper. Det är ett gammalt beprövat husmorstips, och det fungerar. Jag har aldrig haft så rena fönster förut.

Sen är det dags att hitta en terapigrupp för att hantera känslan som infann sig när jag vaknade en morgon en vecka efter fönsterputsen och såg att en fågel lyckats placera en bajs mitt på köksfönstret.

Deodorant

Deo är bland det viktigaste jag äger. En bra deo är liksom a och o för att ta sig igenom vilken dag som helst. Om jag känner mig ofräsch under armarna så blir jag obekväm och kan inte tänka på nånting annat, och känner att jag luktar på cirka 100 meters radie runt mig. 

Jag svettas ganska mycket just under armhålorna (men nästan inte alls på andra ställen, det är väldigt olika på olika personer).

Innan har jag kört med Rexona, som håller dela dagen (med få undantag), men som ju innehåller aluminium. Det är väl inte helt allmänt vedertaget att det är så, men mycket tyder på att aluminium är cancerframkallande. Just för kvinnor med bröst är det då inte så bra att smeta på det dagligen eftersom det ökar risken för bröstcancer.

Jag väljer att ta det säkra före det osäkra och satsar på deo utan aluminium. Först tänkte jag köpa en utan detta, helt enkelt, men sprang på ett recept på hemmagjord deo. Tänkte att det vore kul att prova, så jag lagade mig en burk.

Receptet är som följer:

1 msk bikarbonat (som gör att det inte luktar)

1 msk kokosolja (som binder ihop och gör huden mjuk)

1 msk majsstärkelse (som suger upp svetten)

Jag smälte kokosoljan i en såssked i silver över ett värmeljus, hur smidigt som helst. Sen bara blanda ihop allt och hälla i en burk. 

Majsstärkelse hade jag inte hemma, men det hittade jag på konsum bland mjöl och dylikt. Jag provgjorde lite grann (så himla enkelt att göra valfri mängd eftersom det är lika delar av allt) och provade. Det funkar! Jag får lite majsstärkelse i bh:n, vilket kändes konstigt i början, men nu borstar jag bara bort det (eller duschar, så klart) på kvällen. 

Hemligheten är nog att komma på hur mycket som behövs, men hittills har min hemmagjorda deo svikit mig ungefär lika ofta som min gamla Rexona gjorde, dvs inte särskilt ofta. Nu har jag ju inte upplevt högsommarvärme med den här deon än, men jag inväntar spänt att se hur det går.

Vad hände sen?

Jag är fortfarande på den gröna stigen, men tiden att skriva om det är knapp.

Sedan senast har jag bytt schampo och balsam till äppelcidervinäger. Jag fick tipset att använda bikarbonat som schampo och äppelcidervinäger som balsam, men i någon slags övergång från mitt gamla schampo och balsam blev det endast vinägern. Det fungerar alldeles utmärkt. I några veckor kändes håret lite fettigt precis när det var nyduschat, som försvann efter en dag. Nu är det jättefint och håller dessutom mycket längre än vad en hårtvätt gjorde med schampo och balsam innan, minst en vecka.

Jag har dessutom alltid varit håröm och haft svårt att ha långt hår eftersom det gör så ont att borsta ut, men nu är det mycket lättare att borsta ut.

Gör så här:
Blanda vinäger och vatten i en liten flaska. Blöt håret som vanligt i duschen och massera sedan in vinägern, både i hårbottnen och i längderna. Låt sitta i någon minut och skölj sedan ur.

Jag köpte Kung Markattas ofiltrerade äppelcidervinäger, den smakar alldeles för mycket vinäger för min smak, men funkar bra i håret. Billig var den också, och ekologisk dessutom!