Loppistider!

På loppis och second hand kan man shoppa sig lycklig för en billig peng samtidigt som man kan ha gott samvete över att inte förbruka onödiga resurser genom att köpa nyproducerade saker. Många loppisar har dessutom ett välgörande syfte med allt från idrottsföreningar till barnhem runt om i världen.

Den här grytan är en av mina absoluta favoritfynd, som jag gjorde på Hässleholms IF:s second handaffär i Hässleholm. Den ligger på Tredje Avenyen och kan helt klart rekommenderas. Stor, fin och fräsch med bra priser.

Den småskaliga odlaren

Såhär i tider av kolonilotter och balkongodlingar så vill jag tipsa om lite jag kommit fram till under några år som balkongodlare. Dessa tips handlar mest om sådana plantor som får frukt eller bär, eftersom jag själv föredrar dem.

1. Ofta behöver växter större kruka än man tror. Detta för att den behöver mycket näring från jorden. En tomatplanta vill t.ex. ha minst 10 liter jord i sin kruka. 

2. Detta leder till nästa tips. Ju större kruka -> ju mer näring -> ju fler frukter. Det betyder alltså att om du har en lite för liten kruka (vilket jag själv har till en del tomatplantor och till min squash) så kan man behöva knipsa bort en del knoppar för annars orkar inte plantan föda upp sina frukter och hålla dem vid liv tills de är röda. Bättre med sisådär 15 röda goda tomater än 40 gröna kulor.

3. När du planterar dina växter, häll inte jord ända upp till krukkanten. Vänta istället några veckor och häll på mer jord då, det gör att växten får lite extra näringstillskott. De flesta växter skjuter dessutom ut nya rötter om stammen/stjälken hamnar i jord, så plantan blir dessutom mer stabil.

Ricinolja

När jag ville börja med något grönare att tvätta ansiktet så letade jag runt på internet. Jag hamnade så småningom på kombinationen honung och kokosolja, men nästan överallt hittade jag tips om ricinolja. Det lät liksom som om det var guds gåva till alla med ett ansikte att rengöra. Jag inhandlade då en liten flaska som jag använt ett tag nu, ungefär en gång i veckan i två månader.

Ja, dryg är den ju. Men bra? Nä, jag vet inte om jag tycker det. Den rengör inte bättre är honung+kokosolja eller rapsolja som jag brukar använda i duschen. Den luktar konstigt och har väldigt gummiaktig konstig konsistens. Nej. Jag gillar inte ricinolja. Inget blir bättre av det faktum att det är ett starkt laxermedel. Jag är smårädd att råka slicka i mig lite grann varje gång jag masserar in det i ansiktet.

Energikick

Ibland behöver man något att gnaga på för att ge kroppen lite extra energi. En av mina favoriter när jag vill unna mig något särskilt är en blandning av salt och sött. På det sättet får man dessutom lite hjälp på traven att komma i balans med vätskan, eftersom salt binder vätska.

Jag brukar blanda salta jordnötter med torkade tranbär och hackad mjölkchoklad. Ibland slänger jag i en näve vanliga (ekologiska) russin också för att fylla ut lite. Man kan ha i lite vad man vill, men de salta nötterna och det söta chokladet är liksom själva stommen.

Blandningen är väldigt mättande och det går inte att sluta äta när man väl börjat, så gör inte för mycket. ;)

Crop100

Genom en av mina favoritbloggar om ett miljömedvetet och hållbart levnadssätt - Ekoenkelt - fick jag nys om rörelsen Crop100 (Crop100:s hemsida). Den går ut på att man under ett år ska göra sig av med 100 ägodelar. Jag flinade först lite för mig själv - jag har sorterat ut mer än det redan i år så jag tyckte det verkade vara ett mesigt mål.

Men så läste jag på lite och började fundera. Vad är det egentligen för grejer som jag har så lätt för att sortera ut? Visst har vi alla saker liggande oanvända och om man gör sig av med dem så saknar man dem inte. Men sen har man kanske grejer som man aldrig kommer att använda som man ändå har någon sorts förhoppning kring. Den där boken som ser ut att vara bra men som man aldrig kommer att slå upp (och om man ångrar sig så finns det bibliotek), byxorna som man kommer att komma i i framtiden (det kommer att finnas byxor även den dagen man byter storlek), det där plättjärnet man inte orkar med för att det är jobbigt att vända 7x5 små plättar istället för 5 stora och så vidare. 

Crop100 går ganska mycket ut på att sortera ut grejer en och en och lägga upp en bild varje gång. Det fungerar inte för mig. Det ska gå undan. I helgen har jag sorterat ut cirka 60 saker i olika storlek som sorterats i två högar: ge bort/sälja och slänga. Det som hamnade i ge bort/slänga ska gås igenom ytterligare en gång och då delas upp i sälja på loppis om en vecka/ge till erikshjälpen.

Jag ska fortsätta sortera ut saker. Den där drömmen om att bo i en kappsäck och inte behöva vara knuten till en massa materiella ting hägrar fortfarande. Den kommer nog aldrig bli sann, men ju färre saker desto lättare känner jag mig i hjärtat.

Siggisen

Nu har jag använt min Sigg-flaska, Sigg Traveller 0,6 liter, i ungefär en månad och jag är kär! 

Den håller vattnet kallt hela dagen (visst, det är ingen termos, men den håller mycket kallare än vad en plastflaska gör). Den väger nästan ingenting, så det är verkligen inte svårt att orka bära runt den hela dagen. Den väger inte mer än en plastflaska.

Jag valde en på 0,6 liter, vilket är ganska perfekt. När det är väldigt varmt så räcker det ju inte hela dagen, men en helt vanlig dag utan sommarhetta så är den precis lagom. Dessutom är det ju fantastiskt att slippa giftiga plastflaskor som kostar pengar varje gång man behöver en ny och som blir äckliga ganska fort. 

Den är köpt på Outnorth.se.

Kalkavlagringar på vattenkokaren

Jag bor i närheten av Kristianstad, vilket innebär att allt som någonsin får vatten på sig också får kalkfläckar. Värst är sådant som ofta får det, t.ex. kranar, kaffebryggare och vattenkokare. Diskad disk får dessutom ofta vita fläckar om den får självtorka. 

Ättika är dock lösningen på alla problem. Jag vet inte hur ättika är ur miljösynpunkt, men det krävs inga mängder här i alla fall.

Tipset fick jag härifrån och det var verkligen pinsamt enkelt. Jag följde instruktionerna där, men för mig fick ättiksspriten stå och dra längre, nästan en halvtimme. Inte nog med att man inte behöver anstränga sig det minsta så får man en mycket billig förevisning i kemi. Kalk = basiskt, ättika = surt. Man kan liksom se hur ättikan vittrar sönder kalken och botten på vattenkokaren blir skinande blank.

När jag ändå var igång så skrubbade jag nästan allt i köket. Min pressokaffebryggare, utsidan på vattenkokaren och även diskbänken under diskstället som blivit alldeles grimmig (det är ett skånskt ord som alla bör ha i sitt vokabulär och är det mönster metall får när det blir... grimmigt). Jag hade på mig gummihandskar för att inte bli torr om händerna och blandade sedan ungefär en del ättikssprit med fem vatten (jag höftade, kanske var det tio?). Sen skrubbade jag med en vanlig svamp, ganska långsamt och länge för att ättikan skulle hinna vittra bort kalken.  

Kalk på botten av vattenkokaren...

... som sen försvunnit helt!

Plast i allmänhet

Det går att säga mycket om plast. Allt ifrån att plasten har frälst vår värld med sin mångsidighet till att plasten är det som dag för dag förstör vår levnadsmiljö. Att plast är giftigt i vissa former är i alla fall ingen nyhet, men det är ganska svårt att som vanlig dödlig människa ha koll på vilken som är farlig och vilken som är okej.

Jag har läst på lite olika ställen och kommit fram till att de som är märkta med 2, 4 och 5 i den lilla triangeln som finns på plasten är okej. Resten bör undvikas. 

Eksjö Klimatblogg har skrivit bra om det, och Frejas Miljöblogg har gjort en kort lista som man kan läsa igenom om man vill dra ner på giftiga plaster runt sig.

Det här med hur mycket plast man använder har jag funderat mycket på. Till exempel har jag tänkt ha en plastfri vecka/månad och se om jag kan handla det jag behöver helt utan inblandning av plast. Det blir inte enkelt. 

1. Undvik att mikra mat i plastförpackningar.
2. Undvik att förvara varm mat i platförpackningar.
3. Använd glasburkar med lock som matlåda.
4. Förvara aldrig sur mat/dryck tex juice i plasttillbringare.
5. Om du handlar ost i lösvikt så förpackas den oftast i PVC. Byt mot vanliga plastpåsar (= polyeten) eller ostkupa (tallrik plus uppochnedvänd glaskarott går bra!).
6. Släng alla gamla repiga förpackningar. Ju äldre desto större läckage.
7. Förvara matrester i glas, porslin eller rostfritt stål.
8. Diska ej plast i diskmaskin det snabbar på åldrandet av plasten och därmed läckaget.
9. Frys in i glasburkar: Barnmatsburkar och honungsburkar fungerar utmärkt.

Matlåda

Matlådor är awesome, men vad stoppar man maten i? Jag lägger ofta min mat i termosar om det är möjligt. Plastlådor är dock ganska smidigt när det är mackor man ska ha med sig, eller lite müsli till filmjölken man har i en termos eller kexen man ska gnaga på under en utflykt. Jag använder plastlådor som huvudsakligen är från second hand och jag använder bara plastlådor som är avsedda att användas som matlådor, alltså inte glasslådor och liknande. Som jag förstått det så är plasten i lådor avsedda att återanvändas mindre giftig än den som ska användas en gång och sen slängas.

Om någon sitter på tips om hur man transporterar mat så är jag välkommen för idéer. 

Lokalodlat

Lokalt innebär just nu "svenskt". Jag vill konsumera svenskt i den mån det går. Känner jag ett behov av att käka en banan så är det inte möjligt, men jag köper inte t.ex. chilenska äpplen (eller ens tyska), belgisk mjölk eller italiensk olja (när det finns svensk rapsolja). Ibland är det lite svårt att få fram ursprungsland från etiketten, så då kan man helt enkelt mejla företaget och fråga.

Jag mejlade Axa som gör müsli. Axa ägs av Lantmännen, så jag misstänkte att det var svenskt. Här är i alla fall deras svar:

HEj

Det beror på vilken müsli du frågar om . Spannmålet är svenskodlat frukt och bär är oftast importerat från olika länder beroende på vilken sort det är . Tillverkning och paketering sker i Järna.

Med vänlig hälsning

Lantmännen Cerealia

KOnsumentkontakt

Med andra ord så är Axas müsli lite sådär. Bra med svenskt spannmål, men varför inte använda svenska frukter också? Jag köper sällan müsli, jag gör hellre min egen, men ibland har jag inte tid till det. Jag har hört att Saltå Kvarns müsli är fantastisk. Kan någon bekräfta det?

I övrigt kan man ju fundera över alla dessa russin i müsli, nu när vindruvor visade sig vara riktiga giftkällor. Jag slutade käka vindruvor över dagen när jag hörde det, trots att det är min favoritfrukt. Egentligen är det nog inte meningen att man ska käka det här. Ät efter säsong, tänker jag alltid, men följer inte alltid mitt eget råd. Nä, istället för att klämma ner utländska vindruvor ska jag vänta tills de svenska jordgubbarna är färdiga och så ska jag äta sådana tills jag kräks. Inget är som väntans tider.

Odla senapsskott

Jag vill gärna äta grönsaker efter säsong, men under vintern och tidig vår är det inte lätt att få tag på något som inte har behövt resa så långt eller besprutats med en massa gift. Senap är förvisso troligtvis importerat, men väger i alla fall mindre än många grönsaker så miljöpåverkan borde vara mindre. De är kryddiga och smakrika och passar bra när man vill ha en grönsak som ger lite smak.

Det är enkelt och gott att odla senapsskott. Jag tog en lerkruka, fyllde med jord och satte en avskuren pet-flaska över. Okej, inte det bästa för den som undviker plast, men jag hade den ändå hemma. (Som en parentes: jag är osäker på sådana där glaskupor man kan sätta över krukor - måste det inte komma in luft till grödan? Glaskupan är väl tät?) 

Håll sådden fuktig - jag sprayade på lite vatten varje dag - och så gror de små fröna.

Små groddarna.

Sen växer det. 

Jag väldigt mycket mer skott än på bilden ovan, men fotograferade dem inte då. Det grodde segt i början men sen sa det bara poff och så var det senapsskott i hela köksfönstret. Jag klippte av dem efter hand och hade dem på mackan, soppan och i salladen. 

Groddning och odla skott är över lag ett bra sätt att få färska grönsaker under lågsäsong i den svenska grönsaksproduktionen.

Stor i käften

Det här med tandkräm är lite svårt för mig. Som jag förstått det så är fluor inte jättenyttigt, varken för människokroppen eller för miljön som får ta hand om avloppsvatten. Dock verkar fluor vara det enda som skyddar tänderna mot kariesangrepp. Men hur mycket fluor behöver man? Vilken tandkräm är bäst? I dagsläget använder jag Vademecums tandkräm och eftersom jag har problemtänder så sköljer jag med fluor en gång om dagen. Är det mer än nödvändigt? Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig med det här. På ena sidan står optimistiska miljömänniskor som borstar tänderna helt utan fluor och på andra sidan en tandhygienist med en skitstor frigolittand. 

Jag skulle vilja ha lite råd. Jag har en helt ny tandkrämstub, så jag har ett tag på mig att göra efterforskningar.

Kanske man skulle slå till på en ny ekotandborste utan plast när man ändå är igång? Jag vill över lag plastbanta mitt liv och det jag stoppar i munnen borde ju vara prioriterat.

Jag trivs bäst i öppna landskap

Det finns väldigt lite skog i Sverige. Nähä, tänker du då. Det växer massa granar överallt. Problemet är att granarna inte är skog, de är granplanteringar. Skillnaden är ekologisk - den miljö som granarna skapar är inte bra för djur eller andra växer (sånär som på någon mossa). Den biologiska mångfalden är således hotad av granplanteringarna som breder ut sig.

Varför gör de det då? Jo, för det är lättare att tjäna pengar på att odla gran än att odla t.ex. spannmål. Svenska bönder har väldigt svårt att konkurrera med importerat spannmål och kött och många väljer således att plantera barrträd på bördiga åkerjordar.

För någon vecka sen promenerade jag en bit längs med skåneleden. Jag kom in i ett parti med enbart planterad granskog och det var helt tyst. Knäpptyst. Inte ett jäkla ljud. I mitten av maj! Var är alla vårfåglar som vrålar halsen av sig överallt? Inte där i alla fall för i en granskog kan de inte leva. Kom till en liten öppning i skogen där det växte lite björkar. Där hördes några fåglar, men sen tystnade det igen.

Biologisk mångfald är ett svårt begrepp, för är det verkligen så att vi behöver alla arter? Kan vi inte bara spara de viktigaste och låta resten klara sig själva? Jag skulle kunna skriva ett antal sidor till om det, men jag lämnar er med ett boktips:

Bevara arter - till vilket pris? - Birgitta Johansson (red)
En antologi med alla möjliga infallsvinklar - från biologi till ekonomi. Lättläst och billig (under 50 spänn för massa nya perspektiv!). Jag kom över den när jag hade den som kurslitteratur och den är absolut läsvärd. Finns på bibliotek också.

Body lotion

Som body lotion har jag börjat använda olja i duschen. Jag masserar helt enkelt in den i huden i början av duschen och så försvinner lagom mycket i själva duschen. Om man tycker att för mycket är kvar när duschen är slut kan man naturligtvis torka av med en fuktig handduk.

Jag provade först min vanliga matolja av rapstyp som fungerade utmärkt. Det kändes dock konstigt att ta med flaskan in i duschen så jag köpte en egen rapsolja till duschen (krav-märkt från Zeta). Zeta är ett familjeägt företag som jag stödjer hellre än de flesta oljeproducenter.

Visst, rapsolja luktar inte supergott, men doften stannar inte på huden. Vill man lukta smarrigt kan jag rekommendera kokosolja.

Förläng din sallad!

Ett riktigt snabbistips: Om du köper sallad av bukettypen (roman, cosmopolitan etc) så släng inte "stubben". Sätt den i lite vatten istället så växer det upp mer sallad. Jag har små gratängformar som passar perfekt. Glöm dock inte att byta vatten varje dag!

Märkesvaror

Nu är jag inne på djupt vatten. Det här inlägget är inte så mycket fakta som en känsla. 

I Sverige finns fyra stora matvarubutiker: Coop, Ica, Willys och Hemköp (Lidl, Netto etc räknas inte för jag skulle inte drömma om att sätta min fot i någon av dem). Samtliga har varor av sina egna märken. Var dessa produkter kommer ifrån har jag ingen aning om, men något säger mig att producenten inte får särskilt mycket betalt för sin vara, eftersom dessa är de billigaste alternativen. 

Jag köper bara butikens egna varor i undantagsfall. T.ex. så har ju Coop sitt Änglamark med ekologiska varor som jag gillar. Dock skulle jag aldrig drömma om att köpa Coops mjölk istället för Skånemejeriers, Icas olivolja istället för Zetas eller Garants tepåsar istället för vad som helst som är riktigt te (köper det mesta på tehuset Java när jag är i Lund). 

Det pratas mycket om att vara en medveten konsument, men hur mycket kan man kräva av en som konsument? Hur svårt ska det vara att handla egentligen? Hur lång tid per vara ska man avsätta för att hinna läsa alla minitexter om ingredienser och ursprungsland? Måste man ha koll på skillnaden mellan en ekologisk vara och dess icke-ekologiska dito? Är det alltid bättre med ekologiskt än inte ekologiskt? 

Jag kan inte svara på dessa frågor, men efter hand tänkte jag skriva en del om detta som ofta kallas konsumentmakt. Mitt inledande råd är att inte köpa affärens egna varor. Ju billigare vara du kommer över desto mindre har producenten fått för sitt besvär. 

Det här med brunbrända ben...

... när man springer i slowmotion över en sommargrön äng. Då måste benen vara rakade. Eller ja, det måste de inte vara. Rent politiskt vill jag inte raka benen, men jag trivs bra med rakade. Problemet är dock att jag lätt får röda prickar och inväxta hårstrån. Jag har provat massa metoder, men inte med mitt nya ekotänk (eftersom jag bara rakar benen under sommaren).

Nu har jag i alla fall rakat benen för första gången i år och det gick bra. Jag gjorde likadant som när jag tvättar ansiktet, ungefär. Först blötte jag benen och skrubbade dem med rapsolja med en frottéhandduk. Sen rakade jag med skum som vanligt (sommarprojekt: hitta ekoskum). Två gånger fick jag raka, eftersom håren växt till sig i nästan tio månader och var i storleksordningen timmer. 

Sen masserade jag in en matsked honung på benen och lät sen sitta i cirka en minut. Den sköljde jag sedan av och torkade benen. Det har gått några timmar nu och än så länge sticker det inte alls. Får återkomma med hur det går allt eftersom sommaren fortgår.

Tomatodlaren

Japp, I love me some tomatoes. Tidigare år har jag köpt tomater och sparat frön, men det är ingen bra metod. Fröerna är helt enkelt inte redo att bli plantor eftersom de skördats omogna. Istället investerade jag i köpta fröer i år, och det har jag inte ångrat. 

Jag valde busktomater eftersom jag varje år brukar förlora minst en planta för att den vid något tillfälle knäcks i vinden. För att ytterligare motverka det brukar jag plantera plantorna ganska lågt i krukan och när de sen blir lite högre och rangliga häller jag på mer jord. De kommer att skjuta ut fler rötter i den nya jorden och stå mer stabilt. Tomaterna får dessutom lite extra gödning från den nya fina jorden. 

Jag bor på balkong och vet inte riktigt hur många bin och humlor som tar sig hit, så jag brukar hjälpa mina tomater med pollineringen genom att peta lite på blommorna när de ser ut som på bilden. Jag vet inte om det behövs, men tomater blir det i alla fall. 

Honung

För ett par år sedan var jag på studiebesök på en bigård. Det är alltså en ideell förening för biodlare som tillsammans har en liten plätt i utkanten av ett samhälle där medlemmarna kan ha sina bikupor. Efter det studiebesöket har jag bara använt lokalproducerad honung. Här är varför:

1. Bin utför en av de viktigaste ekosystemtjänsterna för oss människor: de pollinerar växter som vi vill äta. Utan bin blir det inga frukter, bara blommor. Utan bin kan vi inte leva eftersom vi inte an suga upp näring ur jorden så som växter kan. Därför är det viktigt att man köper honung från bin som pollinerat sina hemtrakter - där jag vill att det ska växa och leva. Guiden på bigården sa att honungen ska vara producerad inom en fyra mils-radie från där man bor. Det står på etiketten var honungen kommer ifrån om det är svensk honung. Står det inte - köp den inte. 

2. Honungen innehåller massa nyttigheter som försvinner vid upphettning. Utländsk honung värms ofta upp och då försvinner en del göttigheter. Svensk honung värms inte upp och alla nyttigheter finns alltså kvar. Det här är bra att komma ihåg även när man har honung i sitt te. Ha i honungen när teet svalnat lite, annars försvinner en del av de bra sakerna. 

3. Som med det mesta finns det skillnader i kvalitet. Jag har aldrig gillat smaken av honung men sen jag började med lokalproducerad gör jag det. 

Honung ska förvaras i rumstemperatur, jag har min i ett köksskåp. Jag har dessutom en liten fyrkant av smörgåspapper under för att den inte ska kleta av sig på hyllan. 

Var försiktig så att du inte får vatten i honungsburken, det kan få honungen att jäsa. Det har aldrig hänt mig, men uppenbarligen får det honungen att svälla och lukta illa, så man missar det inte i alla fall. Jag brukar aldrig ta en sked direkt från disken när jag ska sleva upp honung.

Såhär ska bra honung se ut:

Sigg-flaska

Nu har jag beställt en Sigg-flaska i aluminium som ska ersätta den vattenflaska i plast jag alltid (och jag menar ALLTID) bär med mej. Min förhoppning är att den ska väga lite och dessutom hålla vattnet kallare än vad en plastflaska gör. Jag vet att den inte är en termos, men plast gör ju vatten ljummet på nolltid när det är sommar. Oh well, uppföljning kommer när den kommit och jag hunnit prova den.

Eftersom plastflaskor blir äckliga efter ett tag brukar jag köpa ny med jämna mellanrum. Nu är det slut på det. Det här är alltså bra för såväl miljön som slipper plastavfall, min plånbok och min kropp som slipper plastgifterna jag får i mig från min plastflaska i dagsläget. Tjoho!

Som en liten bonus beställde jag dessutom en Aquatina, en 500 ml stor flaska som man kan fälla ihop. Den tänkte jag ha med i fickan när jag ska ut och promenera när det är riktigt varmt. Hoppas att den är precis så smidig som jag föreställer mig.

Ansiktsrengöring

En av de avgörande faktorerna när jag övergick från att använda konventionella produkter till ekoalternativ var det faktum att inga produkter var särskilt bra till mitt ansikte. Rengöringsmedel sved i ögonen och smakade äckligt och jag hann bli torr i ansiktet mellan rengöringen och applicerandet av ansiktskräm trots att de skedde direkt efter varandra.

Därför började jag googla. Flera dyra alternativ dök upp, med säkerligen bra produkter som kan beställas från nätet. Och så dök det upp en hel del alternativ som var mer för-bra-för-att-vara-sanna. Ett av dem var att rengöra ansiktet med olja. Helt vanlig olja, samma som när man lagar mat. Kemin är enkel - ansiktets orenheter består till stor del av olja. När man masserar på olja i ansiktet så binds liksom molekylerna samman och när man tvättar bort oljan så försvinner även orenheterna. 

Jag provade med min rapsolja som jag hade i köket. Helt vanlig från Zeta. Funkade perfekt. Det bästa är den inbyggda fuktighetskrämen. För några veckor sedan hittade jag ett blogginlägg om att rengöra ansiktet med honung. Detta skulle vara bra för att honung är bakteriedödande. Jag ställer mig allmänt lite tveksam till mirakelkurer men tänkte what-the-hell och provade. Än så länge är jag nöjd, så jag fortsätter nog ett tag. 

Här är i alla fall instruktioner för den som vill prova. Eftersom man kan prova med olja man har hemma så är det ingen stor investering i en produkt som man kanske inte kommer att gilla. 

Ansiktsrengöring med bara olja

1. Fukta ansiktet med vatten. 

2. Häll ut en knapp tesked olja i handen och massera in överallt i ansiktet (viktigt att massera in ÖVERALLT annars får man torra partier där man missat). 

3. Torka bort med en tvättlapp (jag använder små frottéhanddukar).

Ansiktsrengöring med honung och olja

1. Fukta ansiktet med vatten. 

2. Ta en matsked honung (lokalproducerad - separat inlägg om det kommer strax!) och massera in i ansiktet.

3. Skölj av med ljummet vatten.

4. Häll ut en knapp tesked olja i handen och massera in överallt i ansiktet (viktigt att massera in ÖVERALLT annars får man torra partier där man missat). 

5. Torka bort med en tvättlapp (jag använder små frottéhanddukar).

Klart. Ingen extra fuktighetskräm behövs i någon av dem.

Sedan jag började med detta har jag investerat i en burk kokosolja (Kung Markattas fanns på mitt lokala Coop Konsum). Smakar och luktar gott och funkar utmärkt. Jag har dessutom en liten flaska med ricinolja (från apoteket) som jag använder 2-3 gånger i veckan för lite extra rengöring. Ungefär som jag tidigare använde peeling. 

Vilken olja som helst borde funka: oliv, avokado, sesam, solros etc. Det handlar mest om vad man själv har för oljepreferenser.

Minimalism

Nä, inte svartvit inredning med borstat stål. Den stilen är verkligen inte jag. Jag gillar färg och mys. Däremot gillar jag tanken på att inte ha en massa prylar - det är vad jag menar med minimalism. Om det kan man läsa massor hos It's easy being green (på svenska). 

När jag flyttade hemifrån hade jag massa grejer, men på de sju år som gått sedan dess har jag sorterat bort säkert mer än hälften av mitt bohag. Det är befriande varje gång jag kan slänga/skänka grejer som jag inte behöver. Trots att jag försöker hålla mängden ägodelar på en låg nivå så kan jag ofta hitta ännu mer jag inte behöver - det är väl konstigt?

För bara några veckor sedan sorterade jag ut fem pappkassar med allt ifrån kläder till böcker och porslin. Det mesta åker till Erikshjälpen här i byn, resten direkt i deponisoporna eller till sopstationen. 

Efter hand som saker går sönder försöker jag dessutom ersätta saker med mer hållbara alternativ. T.ex kommer mina ganska slitna köksredskap i form av slevar och stekspadar att gå hädan ganska snart och ska då ersättas av trä- och metallredskap. Uppvärmd plast ger ifrån sig mycket gifter och det vill jag inte ha i min mat.

En ny början

Jaha, hur gick det här till? Senast igår tänkte jag att jag ska sluta blogga och idag startade jag en ny. Men det är kanske så att man växer ur sina gamla bloggar och vill byta riktning på skrivandet. Då kan det vara bra att börja om på en ny adress utan gamla inlägg bakom en. 

Här tänkte jag i alla fall samla inlägg om att leva grönt utan kemikalier och gifter, om att vara en medveten konsument samt lite tips och tricks för hemmet och vardagen som funkar med den livsstilen.

Inläggen kommer nog lite stötvis eftersom jag balanserar tidernas bästa utbildning med extrajobb och någon slags fritid.  

/Olivia