Jag trivs bäst i öppna landskap

Det finns väldigt lite skog i Sverige. Nähä, tänker du då. Det växer massa granar överallt. Problemet är att granarna inte är skog, de är granplanteringar. Skillnaden är ekologisk - den miljö som granarna skapar är inte bra för djur eller andra växer (sånär som på någon mossa). Den biologiska mångfalden är således hotad av granplanteringarna som breder ut sig.

Varför gör de det då? Jo, för det är lättare att tjäna pengar på att odla gran än att odla t.ex. spannmål. Svenska bönder har väldigt svårt att konkurrera med importerat spannmål och kött och många väljer således att plantera barrträd på bördiga åkerjordar.

För någon vecka sen promenerade jag en bit längs med skåneleden. Jag kom in i ett parti med enbart planterad granskog och det var helt tyst. Knäpptyst. Inte ett jäkla ljud. I mitten av maj! Var är alla vårfåglar som vrålar halsen av sig överallt? Inte där i alla fall för i en granskog kan de inte leva. Kom till en liten öppning i skogen där det växte lite björkar. Där hördes några fåglar, men sen tystnade det igen.

Biologisk mångfald är ett svårt begrepp, för är det verkligen så att vi behöver alla arter? Kan vi inte bara spara de viktigaste och låta resten klara sig själva? Jag skulle kunna skriva ett antal sidor till om det, men jag lämnar er med ett boktips:

Bevara arter - till vilket pris? - Birgitta Johansson (red)
En antologi med alla möjliga infallsvinklar - från biologi till ekonomi. Lättläst och billig (under 50 spänn för massa nya perspektiv!). Jag kom över den när jag hade den som kurslitteratur och den är absolut läsvärd. Finns på bibliotek också.