Genom en av mina favoritbloggar om ett miljömedvetet och hållbart levnadssätt - Ekoenkelt - fick jag nys om rörelsen Crop100 (Crop100:s hemsida). Den går ut på att man under ett år ska göra sig av med 100 ägodelar. Jag flinade först lite för mig själv - jag har sorterat ut mer än det redan i år så jag tyckte det verkade vara ett mesigt mål.
Men så läste jag på lite och började fundera. Vad är det egentligen för grejer som jag har så lätt för att sortera ut? Visst har vi alla saker liggande oanvända och om man gör sig av med dem så saknar man dem inte. Men sen har man kanske grejer som man aldrig kommer att använda som man ändå har någon sorts förhoppning kring. Den där boken som ser ut att vara bra men som man aldrig kommer att slå upp (och om man ångrar sig så finns det bibliotek), byxorna som man kommer att komma i i framtiden (det kommer att finnas byxor även den dagen man byter storlek), det där plättjärnet man inte orkar med för att det är jobbigt att vända 7x5 små plättar istället för 5 stora och så vidare.
Crop100 går ganska mycket ut på att sortera ut grejer en och en och lägga upp en bild varje gång. Det fungerar inte för mig. Det ska gå undan. I helgen har jag sorterat ut cirka 60 saker i olika storlek som sorterats i två högar: ge bort/sälja och slänga. Det som hamnade i ge bort/slänga ska gås igenom ytterligare en gång och då delas upp i sälja på loppis om en vecka/ge till erikshjälpen.
Jag ska fortsätta sortera ut saker. Den där drömmen om att bo i en kappsäck och inte behöva vara knuten till en massa materiella ting hägrar fortfarande. Den kommer nog aldrig bli sann, men ju färre saker desto lättare känner jag mig i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar